melinasnotebook

Ångest.

Idag hade vi första lektionen i Organisation och Ledarskap. Jag vet redan nu att detta kommer bli den mest påfrestande kursen. Inte på grund av vår workload, men utan på grund av alla presentationer, muntliga övningar etc etc.
Jag kan få så mycket ångest, att halsen tjocknar, pulsen ökar, andningen blir snabbare och ögona blinkar febrilt. Jag vet att ångest länge har varit något skämmit, men jag vet att så många andra lider av det idag och jag är så tacksam över Hanna Widell och Amanda Schulman som konstant diskuterar detta ämne. 
Att jag numera är medveten om det har hjälpt mig enormt och det är sjukt viktigt att inte utsätta sig för onödig ångest. Nervositet är en sak, det kan jag hantera. Men ångesten är så mycket mer påtaglig. Men hur gör man när det mest ångestskapande äger rum under skoltid. 
Jag har väldigt svårt att ge upp och ta de skriftliga uppgifterna istället och istället utsätter jag mig för saker som får mig att bli helt skakig på ett dåligt sätt. Det känns som om jag inte har kontroll över min kropp. Tårar kan komma okontrollerat för ingenting. 
För mig dyker ångesten upp när jag inte vet vad som väntar, när jag varken vet plats eller aktiviteter som står på schemat. Och just nu vet jag inte hur jag ska hantera dessa två månader när detta kommer ske varje vecka. 

Tur att  när det är över så väntar Cali på mig i alla fall. Bästa ångestdämpande stället. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas