melinasnotebook

Min utbildning.

Tanken med att skriva detta inlägg kom när flera började fråga vad jag gick för utbildning och jag hela tiden var tvungen att säga "nej jag går inte textilekonom". Inlägget skulle helt enkelt vara för er läsare, men när jag började spåna på hur jag skulle lägga upp det här insåg jag att jag skriver lika mycket för mig själv. Jag älskar att analysera människor och livsval och i detta fall mitt eget. Jag kommer därför börja några år tillbaka för att slutligen hamna där jag är nu. Så om ni inte orkar med att läsa om mitt liv utan bara om min utbildning så är det bara att scrolla ner några rader i det här inlägget. 

 

Idag är jag ganska säker på min sak. Mode, marknadsföring och inköp är det jag vill jobba med. I vilken form spelar ingen roll, jag vet bara att jag vill bygga en karriär inom det ämnet som jag brinner för. Men från det att jag var 11 och fram tills att jag var 20 så fanns det bara en sak på min to-dolist. Jag skulle bli filmregissör. Jag började plugga skådespelare och filmregissörer, jag började beta av listan med filmer som man måste se innan man dör. På högstadiet frågade läraren hur vi ville göra vårat nästa projekt i engelskan, jag föreslog ett filmprojekt. Sagt och gjort, jag och ett par vänner kämpade med manus, koreografi (alla mina filmer skulle ha ett dansnummer) och redigering och där hade vi min första film. Jag var den första i min omgivning som hade ett så brinnande intresse för film, därför blev jag väldigt boostad, jag kände mig duktig. Media på gymnasiet var ett enkelt val och här kämpade jag på. Jag skrev en filmblogg när jag kom hem från filmproduktionslektionerna och jag gick på en manuskurs varje måndag. Jag fick en praktikplats i Stockholm på ett reklamfilmsbolag (något jag inser nu att jag var alldeles för ung för), deltog i filmtävlingar på fritiden och var med i ett filmteam. Här någonstans slutade det bli roligt och när jag ett år senare efter att ha jobbat ihop pengar började gå på intagningarna för Sveriges alla filmskolor så sa min magkänsla att jag hade hamnat fel. Jag drog mig ur flera av dom och fortsatte helt enkelt jobba. Jag förstod nu att filmen var någonting 12åriga, 14åriga och 16åriga Melina ville göra men inte vad den 20-åriga Melina ville göra. My heart wasn't in it. 

 

Jag var nu tillbaka på ruta 1, tillsammans med så många kompisar som inte heller visste vad de ville plugga till eller jobba med. Det var en ganska ny tanke för mig, frustrerande men nyttig. Den sommaren bestämde jag mig för att uppfylle en dröm, nu hade jag all tid i världen och jag hade sparat pengar i ett och ett halvt år. USA. Hela hösten bestod utav planering av min resa och här någonstans började jag brinna för att sociala medier på riktigt igen. Mitt inresse för kläder har länge funnits men det har mest varit något vid sidan av. Bloggen blev min lilla bebis och i och med att så mycket tid spenderades vid datorn bestämde jag mig för att läsa Media Design i USA. 

 

Det tog inte långt in på terminen våren 2013 att inse att jag inte ville syssla med media design och typografi. Jag ville spy varje gång någon nämnde InDesign eller Illustrator. Dock så har jag lärt mig så mycket av min Digital Imaging kurs i Photoshop, någonting jag kommer att ha med mig länge. Dock tror jag det här var ganska nyttigt, jag beställde modeböcker och satt och läste dom på kvällarna men fokuserade på helt andra saker i skolan. Jag tog en kurs i marknadsföring och i och med den kursen hade jag bestämt mig vad jag ville göra. Jag ville jobba med media men inte alls i den form som tidigare. Jag ville jobba med kläder och mode. På hösten blev det mer marknadsföring, nu i efterhand ångrar jag lite att jag inte läste mer businesskurser men jag tror jag hade rätt inställning när jag bestämde mig för att bara ta kurser som var roliga och lättsamma. Mina kurser skulle ju ändå inte kunna omvandlas till det svenska skolsystemet. Fortfarande så är kriminologi kursen jag tog den mest intressanta och givande jag någonsin läst. 

 

Våren 2014, jag var i Sverige igen och såg bara högskolan framför min näthinna. På antagning.se hade jag skrivit in textilhögskolan, Internationell Marknadsföring i Västerås och Detaljhandel och Service Management i Kalmar. Jag kom inte in i Borås under första antagningen, jag blev första reserv. Istället kom jag in i Kalmar, en utbildning som jag hört att många som vill gå samma väg som jag i modebranschen har gått tidigare. Men det kändes bara fel och jag ville ingenting annat än att komma in i Borås.  När jag under andra antagningen kom in blev det ett litet glädjetjut och framtiden kändes ganska ljus. Jag tror att utbildningen i Kalmar har i princip samma upplägg men de saknar de regelbundna kopplingarna till modeföretag som jag ville ha. På textilhögskolan förs varje diskussion utifrån ett modeföretags perspektiv, någonting som jag älskar!

 

Min första tanke var att söka textilekonom, jag trodde den utbildningen skulle kunna ge mig mer om jag ville bli inköpare. Jag granskade kursplanerna länge vägde pros and cons men insåg att Butikchefsprogrammet skulle ge mig mer. Jag valde helt enkelt efter kurserna och de lät mycket mer intressanta på mitt program än på textilekonom. Och ärligt talat så utgår de flesta lärarna från att vi ska bli inköpare och inte butikschefer vilket känns väldigt bra! Dessutom älskar jag skolan. Vet inte om det finns en snyggare utbildningsplats! Textile Fashion Center är väldigt avskalat men så genialiskt inrett, precis rätt miljö för kreativa studenter.


Om man kan drömma så hoppas jag att ni i framtiden kommer hitta mig på H&Ms inköpskontor och inte på en filminspelningsplats. 
That's my story. 

(This post will be an exception and I will not translate it, it's way too much text. I will translate the other posts below soon)

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas